Tills vidare tar jag mig friheten att lägga in lite bilder på Kärråsen Drevrar som ser ut som en drever skall göra.
Det är långt emellan man ser en vältypad korrekt, välvinklad drever med riktig benstomme inne på 2000-talet
Vill av det skälet börja med att visa Kärråsens Quinto e Kärråsens Doje u Zita en avelskombination som nästan är oöverträffad. Quinto blev såld som valp till Telemark i Norge och tog ett antal rå ettor och var näst intill obesegrad på utställning. Blev relativt fort fullparad (70 avkommor i Norge) av bl a Stuttfots kennel som därefter använde sig av SUJCH Växviks Matti, även han efter Doje.
Quintos kan stå som en förebild på hur en dreverhane skall se ut när han är som allra bäst
Notera det charmanta huvudet, den långa muskulösa halsen, den fallande rygglinjen,det långa, perfekt sluttande korset, det breda muskulösa låret och välviklade bakstället med den lodräta hasen.
Notera det helt stumma, välvinklade framstället med lång överarm och väl tillbakalagd skuldra och med ett enastående förbröst. En hane av den kalibern får vi förmodligen inte se i Sverige mer.
Brodern Quitt, fullcertad, vältypad men inte av Quintos kaliber
Helbrodern Zappo i en senare kull. Även han fullcertad
Och varför inte en tik i samma kombination. Kärråsens Marta med ett 10-tal BIR och BIM och BIS i Ånnaboda 1991 av 303 jakthundar. Det som var anmärkningsvärt var att det var två stövardomare som dömde Best in show
